I Sverige är cirka 164 000 personer problemspelare, viket utgör ett betydande folkhälsoproblem. Ungdomar, personer med låg socioekonomisk status och utrikes födda har i allmänhet mer spelproblem än andra. Detta nummer av forskning i korthet handlar om spelberoende och forskning för en hållbar spelpolitik.
Trots att så många som 75 procent av alla problemspelare varje år förändrar sina spelvanor till det bättre är omfattningen av spelproblem relativt konstant i Sverige, eftersom lika många nya problemspelare tillkommer varje år varav en del är återfall.
Forskningssammanställningar visar att strukturella åtgärder i form av ökad reglering är mest effektiva för att motverka spelproblem. Man kan redan idag påstå att en evidensbaserad spelpolitik i viss utsträckning är möjlig.
Men det finns kunskapsluckor. Forskarna vet exempelvis lite om hur effektiva de spelansvarsåtgärder som spelbolag genomför är för att minska spelproblemen. Det behövs mer forskning om relationen mellan positiva och negativa samhällseffekter av spelandet, det vill säga intäkter och arbetstillfällen i relation till vårdkostnader och lidande. Till skillnad från alkoholforskningen så finns vissa frågetecken inom spelforskningen kring att ökad spelkonsumtion leder till ökade spelproblem.
